Livets mening?
Dethär är en text jag skrev för ett år sedan när jag satt hemma i tårar och idag läste jag den för första gången sedan dess. Tänk att ett år har passerat och jag fortfarande är lika förvirrad.
Att spendera timmar på flygplan som tar en över världens alla hav, till de vackraste av platserna som existerar. Att få bada i oaser, låta solen kyssa dina kinder och sanden kittla dina fötter. Att låta skidorna dansa ned för backen, pjäxorna värma dina vader och känslan vara oemotståndlig övervinna dig.
Den där känslan. Vad är det som framkallar den? Vad är det som spelar någon roll egentligen? Kan det vara så att det bara är att få kastas runt i någons famn för en stund, att få snudda hans läppar, att kunna gå hem med någon ny. Den höga musiken, de förbjudna dryckerna; det otillåtna, det nya.
Vad är det egentligen livet går ut på? Vad är det som är meningen? För i detta nu, när jag fortfarande inte vet vad livet är, när jag fortfarande inte vet något om livet. I detta nu när jag inte lyckats lista ut speciellt mycket om någonting så kan jag faktiskt låta det vara något så enkelt som det. Något så enkelt som att få vakna med hans värmande bröst mot min rygg, nästa morgon någon annans. Livets mening kanske kan få vara de stumt utbytta blickarna, leendet.
Varför får det inte vara så. Varför kan inte en tjej, en tjej med splittrade tankar och som aldrig blir kär. Varför kan inte hon, stackars lilla flickan få tycka att fest musik och män är det vackraste som hänt henne?
Så vad är det livet går ut på? För henne är det att få utlopp för alla slags lustar.